Även i ett utbyggt välfärdssamhälle som det svenska finns människor som faller utanför. Det handlar om grupper som inte har någon röststark organisation bakom sig. Folkpartiet bär vidare vårt historiska arv. Vi för de människors talan i Göteborg vilkas röster annars inte hörs – de som ofta har allra minst frihet i samhället.
Omsorgen ska utgå från den enskilda människan och dennes behov och egen förmåga. I ett liberalt Göteborg garanteras var och en valfrihet, värdighet och trygghet i att när behovet finns, så finns också stödet på det sätt som man själv önskar. Grunden för vår politik är att aldrig glömma de mesta utsatta och att se till vars och ens förmåga att kunna växa som människa och kunna bidra till det gemensamma. Vi vill ge kommunledningen ett större ansvar
för arbetet mot socialt utanförskap och stadsbyggnad med social hänsyn.
- Etablera mobilt psykiatriskt team. Vi vill tillsammans med sjukvården inrätta ett mobilt psykiatriskt team kopplat till fältinsatser och andra resurser, för att möta dem som ställer till det i livet för sig själv och andra.
- Ingen ska behöva sova på gatan. Vi vill upprätta en hemlöshetsplan med tak-överhuvudet-garanti. Till detta ska daglig verksamhet, vård och omsorgsinsatser för hemlösa med psykisk sjukdom eller drogberoende samt boende för hemlösa barnfamiljer kopplas och genomföras i nära samarbete med frivilligorganisationer. Hemlösa som sköter sig ska få ta över egna kontrakt och inte flyttas runt.
- Tillåta sprututbyte under kontrollerade former. Utbyte av narkomaners sprutor ska ha en plats i narkomanvården, men inte som ersättning för vård utan för att hindra spridning av hiv och andra smittsamma sjukdomar.
- Värna vården i livets slutskede. Människor ska erbjudas god värdig palliativ vård och omsorg i livets slutskede. Det handlar bland annat om smärtlindring, psykologstöd och stöd till anhöriga.
- Generös och medmänsklig flyktingpolitik. Göteborg ska ta sitt solidariska ansvar och flyktingpolitiken ska vara generös. Flyktingar som vill leva i vår stad ska betraktas som göteborgare och inte flyktingar. Ensamkommande barn ska alltid prioriteras först och välkomnas med värme och omtanke inom omsorgen och skolan.
- Papperslösa flyktingar har rätt till vård. Alla människor ska behandlas utifrån grundläggande humana värderingar om mänskliga rättigheter. Även den som lever gömd har rätt till vård.
- Etablera en hatbrottsjour i Göteborg. Alla göteborgare ska kunna känna sig trygga och säkra i vår stad. Därför vill vi etablera en västsvensk hatbrottsjour.
Påverka framtidens Göteborg med folkpartiet! 
Jag brukar köpa de hemlösas tidning ”Faktum” när jag träffar på en försäljare. Det är inte bara för att stödja försäljaren, tidningen är faktiskt jättebra. Den tar inte bara upp de hemlösas problem, utan också andra missförhållanden i vårt samhälle. Hemlösheten är ju inget nytt problem, men det har diskuterats lösningar i väldigt många år, utan att situationen har blivit bättre.
Så vitt jag har förstått finns det olika orsaker till att man blir hemlös och utslagen; skilsmässa, konkurser/fattigdom, sjukdom, missbruk m.m. Man har antingen inte kunnat betala sin hyra eller stört sina grannar.
Samhällets lösning på problemen är olika härbergen med mer eller mindre strikta regler, som utestänger många hemlösa/uteliggare.
I ett tv-program för några månader sedan talades det om en kostnad på ca 65.000:- för en vräkning och långt över 100.000:- per år och hemlös, för samhällets insatser för tillfälliga boenden, hälsovård, städning, polisingripanden m.m.
Hade det inte varit enklare att stoppa vräkningarna och ge alla hemlösa en enkel bostad utan en massa restriktioner? De som inte klarar att betala hyran skulle kunna få hjälp av samhället. De är ju ändå berättigade till försörjningsstöd och ev. bostadsbidrag. De som stör sina grannar skulle kunna erbjudas bostad i hus för ”störningsboende”, så länge de själva stör.
Det snabbaste och enklaste sättet att lösa detta är att ge alla kommuner säg 1 år på sig att hitta/bygga dessa bostäder och därefter kännbara böter för varje hemlös. Det är rimligare att ställa krav på kommunerna än på den hemlöse.
Många bra förslag; mobilt psykiatriskt team, ”tak-över huvudet-garanti”, sprutbyte, alla människors rätt till vård även papperslösa flyktingar. Men vad med resten av de glömda?
I mitt arbete som psykolog möter jag varje dag många människor som hamnat ”utanför”; arbetslösa utan framtidstro, arbetande som har bränt ut sig, sjuka som inte får rehabilitering, eller värre sjuka som dessutom nekas ersättning från FK trots läkarintyg, drogmissbrukare som inte får vård, invandrare som hamnar i getton med hög arbetslöshet, dålig ekonomi och brist på framtidstro. Brottsoffer som sviks av samhället, ex.vis misshandlade kvinnor som upplever sig skyddslösa. Wiplaschskadade som kämpar mot försäkringsbolag och FK för att få ersättning. Skuldsatta som har hamnat i skuldfällan, blivit omyndigförklarade och lever på existensminimum. Människor som har misshandlats fysiskt eller psykiskt när de varit på institutioner som samhället skulle haft uppsyn över.
De institutioner som skulle hjälpa människor i svåra situationer; socialen, AF, AMS, FK, m.fl. upplevs av alltför många människor som fyrkantiga, regelstyrda och omänskliga. Människor känner sig ifrågasatta och avvisade i stället för hjälpta.
Skulle inte alla människor rymmas i vårt samhälle?
Var finns ansvaret, viljan och modet att göra något åt problemen? Var finns de politiska visionerna?
Bra!
Många hälsningar
Annika Beijbom